det kryper under min hud

Det krävs inte mycket för allt att starta igen.
Suck och pust och usch och fy och blä...
Men vad gör man?
Man reser sig, ler, nickar och gör ingeting.


Så var man där man satt från börkan. Men den här gången skrattar jag nog mest, för det känns bäst.
Jag älskar er.

Kommentera här: