eveything's allright, I have the moon in my hand.
Har tittat på Sherlock Holmes. Inte filmen, utan serien som går på ettan.
Det är Sherlock i mordern tid. Riktigt bra. Verkligen, kolla!
Helgen är slut och jag funderar, tragiskt nog, på när vissa andra saker ska ta slut.
Det här med tonårs-beteende, det här med dramat, det här med pubertet, fjortisfyllor. Ni vet, allt det där jobbiga töntiga som ingen egentligen vill ha med att göra men som drabbar alla?
Jag har ju tröttnat rätt ordentligt.
Önskar att jag inte var så blödig. Då kanske jag bara skulle kunna avsluta saker och ting.
Nu låter jag väldigt bitter. Men jag är inte så bitter. Jag är ganska glad faktiskt. Mitt ständigt ihållande lättretliga humör verkar äntligen släppa. Jag har hittat dit jag ville. Hittat saknade och bortappade vänner och platser.
Jag har hittat nytt och vill lämna gammalt. Men jag är ingen bangare, jag sticker inte bara (tyvärr, tänk vad skönt det skulle vara) och lämnar allt. That's not how i roll. I'm one of the good guys.
Vill jag inbilla mig i alla fall. Man kan ju ha så läskigt fel om sig själv.
Självuppfattning är nog det vi är sämst på, allihopa.
Nä nu blev det långrandigt.
God natt!