där under
Nåt man aldrig trodde var möjligt hände plötsligt.
Jag önskar jag kunde häva ur mig allt på en gång.
Det bra och det dåliga.'Jag önskar det fanns någon som orkade lyssna, och som inte gav mig en dom för de ord som lämna min mun.
Jag skulle vilja våga leva fullt ut, utan hemligheter.
Men så hände det igen, och jag starta om.
Som att trycka på knappen på datorn.
Att det var så lätt förvånar mig fortfarande.
Haha! Känns overkligt, men jag vet så väl att det hänt.
Det är storm igen.
När ska jag hamna på rätt köl igen?
Är det något som slagit alldeles för snett?
Eller är jag inte så tuff som jag tror?
Ja, om jag kunde svara på dom frågorna så skulle mitt liv inte vara så komplicerat som det är.
Är trött på drama, skvaller och elaka tankar.
Det behöver inte vara så, men vi är tvättsvampar, vi suger åt oss det.
Vi lever på det, vi vill skapa stämning, men vi misslyckas oftast. Eller alltid.
Ändå är jag där hela tiden, fastnar i träsket. Och jag hatar det mer för varje gång.
Låt det blåsa över. Lugna vatten behöver inte betyda händelselösa vatten.
Spänningen är där under.